Aika kiitokselle!

Kuva: Anne

Lentoaikaa jäljellä 5 tuntia 36 minuuttia. Näin näytti istuimeni edessä oleva monitori. Olin palaamassa lomamatkalta Aasiasta. Koneessa oli siihen mennessä istuttu jo monta tuntia. Tämä oli hyvä hetki käydä läpi ajatuksia ajanjaksosta, jonka Yksillä Purjeilla -kumppanuushanke tarjosi minulle vuosina 2014–2016. Kuinka nopeasti kaksi ja puoli vuotta menivätkään. Työssäni verkostokutojana olen saanut tavata paljon erilaisia, upeita ihmisiä. Ihmisiä, jotka ovat olleet monella tavalla merkityksellisiä - henkilöitä, jotka ovat tuoneet iloa työhöni. Yhdessä olemme saaneet paljon hyvää aikaan. Sellaista hyvää, johon kukaan ei olisi yksin pystynyt.

Tässä vaiheessa on ehkä hieman haikea mieli, kun hanke päättyy, mutta toisaalta hankkeen päättyminen on hyvä päätepiste mukavalle työjaksolle elämässäni. Sama tunne, joka on tällä hetkellä tätä blogia kirjoittaessani, jolloin kauan odotettu onnistunut lomamatka alkaa olla takanapäin ja kohta ollaan kotona.

Nyt on aika kiittää kaikkia eri tahoja erinomaisen hyvästä verkostoyhteistyöstä. Yhdessä olemme enemmän.

Mukavaa joulun odotusta ja tulevaa Uutta Vuotta 2017!

Anne Suur-Uski

Framtidens arbete

(Flickr - Sebastien Wiertz)

I dag är förändringarna på arbetsmarknaden stora. Det blir allt vanligare med distansarbete och det är också allt fler som väljer att sysselsätta sig själv genom att bli företagare. Snuttjobb och deltidsanställningar av olika slag hör snart mer till regeln än undantagen. Samarbetsförhandlingar och arbetslöshet slår hårt på sina håll, inte minst inom media.

Otryggheten för många är stor och det har givetvis negativa verkningar på vårt psykiska välbefinnande. Att ta itu med den strukturella omvandlingen på arbetsmarknaden är därför viktigt med tanke på framtiden.

Men hur kommer framtidens arbete att se ut? Då vi knegar på är det inte lätt att se bortom pappershögen på skrivbordet eller varorna som radats upp på bandet i butikskassan. Men, en dag kanske vi inte längre sitter där med jobbet rakt framför ögonen. Olika dator- och robotsystem har tagit över. Tidigare i veckan togs förarlösa bussar i testbruk i Helsingfors, någonting som för mig är utopistiskt nog.

Att omställningen kommer att vara dramatisk visar en granskning enligt vilken varannan svensk har ett yrke som inte längre kommer att finnas om tjugo år. Det är hälften av den arbetsföra befolkningen.

Vid närmare eftertanke är det kanske inte så avlägset som det låter. Många yrken har under årens lopp försvunnit. Det gäller inte bara de gamla hantverksyrkena, där industrin tagit över, utan även ett flertal yrken, som är av betydligt senare datum. Hur många jobbar till exempel som maskinskrivare idag? För tjugo år sedan kände jag flera.

Nykomlingarna på arbetsmarknaden är Data Visualiser, Vlog Editor, Loyalty Builder och Network Explorer. Idag är titlarna ofta på engelska, men det handlar om att strukturera data, videoblogga, skapa lojalitet och nyttja nätverk. Arbetsbilden är ofta långt ifrån den vi är van vid.

Också var arbetsplatsen befinner sig håller på att förändras. En växande trend idag är de företagshus eller gemensamma kontor som på ett flertal orter uppkommit till följd av att allt fler blivit frilansare eller saknar en fast arbetsplats. Mot en avgift kan man slå sig ner vid ett tomt bord för att arbeta någon timme. Ofta har man även tillgång till kopieringsmaskin och annan service.

Planer på ett företagshus har funnits också i Lovisa, även om det den gången inte ledde någonvart. I Lappträsk fungerar Hela byns arbetsrum enligt den här principen.

På agendan på Flow Talks förra veckoslutet stod att fundera på hur hemmen kunde utvecklas för att bättre stöda både boende och arbetande. Hur skulle det till exempel vara att bo tillsammans med andra företagare som har sådan verksamhet som stöder just ditt företagande?

Det nya är inte längre att jobba utanför de traditionella arbetsplatserna, utan hur man kan samverka med andra för att få ut den största nyttan för alla.

Camilla

(Texten ingick som kolumn i tidningen Nya Östis 18.8.2016)

Delad glädje

(Flickr: włodi)

Den senaste tiden har de ekonomiska nyheterna toppat sändningarna och skapat de fetaste rubrikerna i medierna. Det har handlat om snäva budgetramar och ytterligare nedskärningar, men också om skyhöga vinster och skattesmitning.

Jag kan inte låta bli att fundera på hurdan situationen skulle ha varit ifall alla betalat skatt för sig som de borde. Hur mycket av nedskärningarna hade vi då kunnat undvika? Hur många som varje månad tänjer på de sista slantarna hade sluppit klumpen i magen? I hur många fler barns ögon hade man kunnat se glimtar av glädje?

Enligt uppskattningar OECD gjort kan det vara så mycket som 4–10 procent av skatteintäkterna som försvinner utomlands. Även om andelen troligtvis inte är så hög i Finland är det ändå stora summor det rör sig om. Under årens lopp handlar det om flera miljarder euro.

Sitter någon nu med dåligt samvete i sin pråliga stuga? Eller är de som gömt undan pengarna bara rädda för att bli synade i sömmarna och eventuellt vara tvungna att stå till svars för sitt handlande?

Jag funderar på en annan sorts ekonomi, en ekonomi där man delar med sig av det man har i stället för att gömma undan och panta på det för egen räkning. Jag tänker på delningsekonomi. Eller delandets ekonomi, kollaborativ konsumtion och samkonsumtion, som det också kallas. Kärt barn har många namn.

Vad det egentligen handlar om är att äga saker tillsammans, köpa begagnat, hyra, byta, låna, ge eller få något.

Delningsekonomi är inget nytt fenomen, det har förekommit sedan urminnes tider. Förr gick man till grannen för att låna det man behövde. Idag känner vi inte alltid grannen och det är därför inte lika lätt att ringa på då dammsugaren plötsligt gått sönder och gästerna snart står i farstun. Då är det enklare att ta till internet och låna dammsugaren via webbsajter som gör det möjligt att hitta någon i grannskapet som är villig att låna ut sina grejer.

Det finns många orsaker till varför delningsekonomin är på frammarsch. Ofta ligger ekonomiska skäl bakom. På grund av det strängare ekonomiska klimatet har man har inte lika mycket pengar att konsumera för som förut. Men det kan också vara miljöhänsyn och de sociala kontakterna som gör att många gärna fortsätter, även efter att den egna ekonomin blivit bättre.

Hur många av er har en borrmaskin liggande hemma? Hur ofta använder ni den? Enligt uppskattningar som gjorts används en borrmaskin i genomsnitt 15 minuter under hela sin livstid. Varför inte dela den med någon annan?

Camilla

(Texten ingick som kolumn i tidningen Nya Östis 7.4.2016)

Mitäs sitä sitten keksisi?!

Yksillä Purjeilla -kumppanuushankkeen viimeinen vuosi on lähtenyt Haminan osalta käyntiin vauhdikkaissa merkeissä. Hilman toiminnan turvaamiseksi kirjoitellaan jatkohanketta, uusia tiloja etsitään keskustasta ja oman lisänsä tuo tämä yksi pikkujuttu...

Ehdin viettää Haminan verkostokutojana useamman vuoden, mutta nyt alkaa olla aika siirtää toiminta uusiin käsiin, sijaiselleni Elinalle. Vanhempainvapaani alkaa nimittäin jo ensi viikolla!

Nämä reilut pari vuotta ovat antaneet minulle aivan mahtavasti. Hilmalla on ollut hieno ilmapiiri ja aivan loistavaa porukkaa, niin yhdistysten kuin muidenkin toimijoiden puolella. Täytyy ihan myöntää, että aika haikein mielin pakkailen kamojani ja tuulettelen itseäni uusiin haasteisiin.

No, aikansa kutakin. Tämä hanke oli minulle erittäin kiinnostava ja mieluinen. Toivottavasti saan vielä jatkossakin työskennellä näin dynaamisessa työtiimissä, loistavien yhdistysihmisten ja muiden aktiivisten kolmannen sektorin toimijoiden kanssa!

Aivan loistavaa jatkoa Haminaan, toivotaan, että suunnitelmat ja unelmat toteutuvat niin kuin olemme toivoneet <3

Hanna