11.5.2015

Kevät, vai elämän kevät? - päätä itse!


Makeaa, kuin mansikka. Kuva: Anne
 
Kevät on aikaa, jolloin lähipiirissäni vietetään useammat syntymäpäiväjuhlat. Miten näin monet synttärit voivatkaan sattua niin lähelle toisiaan. Lisäksi samoihin aikoihin vietetään vielä Vappua, Äitienpäivää, niin ja myös omaa syntymäpäivääni. Herkkuja on tarjolla niin, että ”kakkua tuntuu tulevan jo korvistakin”.
Juhlavalmisteluja ihana tehdä, saa kokeilla uusia reseptejä ja juhlapäivinä on mukavaa tavata ystäviä. Tuntuu elämän keväältä, vaikka ikää tulee. Sisareltani sain syntymäpäivänä seuraavan laisen runon, jonka halusin tässä jakaa, sillä se kuvaa hyvin, kuinka me jokainen voimme ikääntymiseen suhtautua.

Ikä on mielentila
Jos olet lakannut unelmoimasta,
Jos olet menettänyt toivosi,
Jos et enää katso eteenpäin,
Jos et enää tavoittele mitään –
Silloin sinä olet vanha.
Mutta jos maailmasta etsit hyvää,
Ja siihen ilolla ja innolla suhtaudut,
Jos rakkautesi säilytät;
Niin ei sen väliä, että aika lentää –
Sinä et koskaan tule mieleltäsi vanhaksi.

-Positiivarit-

-Anne-


4.5.2015

Tidning på talko

(Foto: Aras Jarjis)

Jag hinner knappt hem efter jobbet och få ytterkläderna av innan datorn är påslagen. Snabbt, snabbt kolla mejlen! Har det kommit in något nytt under de femton timmar som gått sedan jag loggade ut vid halv tvåtiden förra natten? Jag är så nyfiken att jag nästan spricker. För det är nu det på allvar börjat trilla in mejl från alla som stöder bildandet av den nya lokaltidningen i Lovisanejden.

Tiden rusar iväg, så som den brukar då man har roligt. Under den senaste timmen har jag skött prenumerantservicen och tagit hand om ett problem som uppstod gällande faktureringen. Det gjorde jag vid sidan om en omfattande marknadsföringsinsats på Facebook. Mellan varven diskuterade jag webbsidans innehåll med tidningens designer och webbansvariga, varefter ombrytaren hörde av sig angående läget med kolumnen. Den ska skrivas ännu i kväll.

Kärlek och passion, sade någon om vårt tidningsprojekt. Ja, visst är det så. Det är med ett stort mått kärlek och passion vi med talkokrafter arbetar fram den här tidningen. Men också mycket med stöd från alla blivande läsare. Uppslutningen har överträffat våra vildaste fantasier. Hela bygden har ställt upp, verkar det som. Där våra egna krafter börjat sina har andra ryckt in, kommit med tips och idéer och spridit det glada budskapet vidare.

Det är inget speciellt eller unikt med det här, även om en del sagt så. Det är precis så här talkoandan lever. Man ställer upp med det man kan där det behövs. På motsvarande sätt jobbar hundratusentals finländare med talkokrafter för en sak de tror på. För dig och för mig. För oss alla.

Camilla

(Texten är omarbetad från en kolumn som ingick i den nya tidningen Nya Östis 28.4.2015)