(Foto: Jennieca Malmberg) |
De senaste
veckorna har en utmaning, där man uppmanats att lägga upp en eller flera bilder
från sin vardag, cirkulerat på Facebook. Många har blivit utmanade och det är
också många som med nöje antagit den.
I fem dagar
fotade jag således varje dag utan närmare tanke på vare sig komposition eller
ljus fem bilder från min vardag. Visst kändes det dumt och fånigt då jag hängde
med huvudet i en bagerilåda med munkar eller fotade medan jag hällde
kylarvätska i bilen. Men jag lärde mig också en mycket viktig sak under de här
dagarna.
Då jag stod
med kameran i högsta hugg mitt i en vardagssituation insåg jag plötsligt hur
mycket jag har att vara glad och tacksam över. Det är inte de stora påkostade sakerna,
utan i stället de små, vardagliga tingen – de som vi så ofta tar för givna –
som är de största källorna till glädje och tacksamhet.
Efter att
ha firat första maj och det finländska arbetets dag är jag är lycklig över att
jag har ett arbete att gå till. För drygt ett halvår sedan var det inte lika självklart
att det skulle vara så. Jag har en trädgård jag trivs i, även om jag inte tycker
speciellt mycket om att kratta den tid björkallergin gör sig som mest påmind.
Bilen krånglar också för tillfället, men jag har ändå en bil att röra mig med.
Alla mindre
problem och motgångar till trots finns det så många saker att vara glad och
tacksam över. När jag ser tillbaka kan jag konstatera att det mesta faktiskt brukar
ordna sig förr eller senare, även om det för stunden inte alltid går att se
ljuset i andra ändan av tunneln.
Att känna
tacksamhet är ett enkelt och billigt sätt att främja det egna välbefinnandet.
Då vi fylls av positiva tankar finns det inte längre rum för de negativa
tankarna som eventuellt pockar på. Allt för ofta förstår vi att uppskatta vardagens
små glädjeämnen först då vi mist dem och det redan är för sent.
Medan jag
bläddrar bland alla vardagsbilder som lagts upp på Facebook noterar jag också
en annan sak. Även om bilderna är av de mest varierande slag med allt från noggrant
planerade och uppställda kamerafotografier till situationsbilder som i all hast
knäppts med telefonen, finns det i alla fall en sak som är gemensam.
Min vardag
är mycket lik många andras vardag, särskilt alla de som befinner sig i en
liknande livssituation som jag. Samma tid går åt till att laga mat och att skjutsa
barnen till olika fritidsaktiviteter. Samma klädhögar och diskberg att tampas
med har vi alla.
Men bland
våra bilder har vi också alla de där små sakerna som sätter guldkant på
tillvaron och förgyller vardagen. Det som vi ska vara tacksamma över. Det kan
vara den enkla koppen kaffe på en solig veranda eller de påskgula liljorna ute
i trädgården.
Just nu sitter jag med en spinnande katt i famnen. Till och med solen tittar försiktigt fram för korta stunder då och då. Just nu kan nog livet inte vara mycket bättre än så här.
Camilla
(Texten ingick som kolumn i tidningen Östra Nyland 3.5.2014)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti