Tillsammans för välmående

Det brinner ett ljus i mitt vardagsrum. Det är det finaste ljuset jag har, med en svag doft av vanilj.

Jag kände inte den lilla flickan som så meningslöst fick sätta livet till i vår grannstad tidigare under veckan, men i mitt huvud kretsar bara en enda tanke. Gång på gång återkommer jag till det grymma mordet mitt bland barn och unga i en lekpark invid ett flertal av stadens skolor. Nåt mer motbjudande är svårt att tänka sig, i alla fall just nu.

Allt oftare känns det som om olyckorna och tragedierna avlöser varandra, den ena värre än den andra. På senare tid har jag i alla fall gång på gång förundrats över hur välorganiserat och snabbt krishjälp ordnats för dem som på något sätt berörts. Kyrkor öppnar sina dörrar, frivilliga träder till vid sidan av anställda vid kommuner eller andra instanser. Tillsammans finns man till för dem som behöver en stund av stillhet eller någon att prata med.

Ibland drömmer jag att det är just så som det alltid borde vara. Att vi även i övrigt i högre grad kunde fungera tillsammans med och för varandra i samhället. Att vi lättare kunde sudda ut gränser för att tillsammans jobba för allas vårt gemensamma bästa. För ett välmående och bättre samhälle.

Jag är därför glad över den nya välfärdsplan för Lovisa och Lappträsk som håller på att ta form. Som representant för tredje sektorn har jag haft möjlighet att ta del av det kontinuerliga arbetet med planen i arbetsgruppen som utformat den. Antalet involverade i arbetet med planen är naturligtvis betydligt fler än så.

Glädjande nog har även invånare, föreningar och övriga getts möjlighet att säga sin åsikt om förslaget till välfärdsplan innan det vandrar vidare inom den kommunala byråkratin till nämnderna för att via styrelserna slutligen fastställas av fullmäktige i de båda kommunerna. Jag hoppas att många invånare passat på det tillfälle som getts dem att göra sin röst hörd.

Så gott som hela mitt yrkesverksamma liv har jag haft arbeten där ett av nyckelorden varit samarbete. Inte kundrelationer, utan ett genuint samarbete, där man genom att förverkliga någonting tillsammans med andra åstadkommer så mycket mer än någon av de enskilda parterna någonsin ensam skulle klara av. Under de senaste åren har samarbetet haft en mer fördjupad form, något som ofta kommit att kallas för kompanjonskap.

Idag är den här typen av samarbete och kompanjonskap viktigare än någonsin.

Mina tankar återvänder till grannstaden. En sista flammande låga innan ljuset på mitt bord slocknar och det är dags att ta sig i säng. Det är en ny dag imorgon, dock inte för alla. En liten låga har för alltid slocknat.

Camilla

(Texten ingick som kolumn i tidningen Nya Östis 16.11.2017)